[clirre]

Jag undrar vad det är som definierar vem som är ägare till en:

- domän
- webbsida (kod/design/innehåll)

samt också om det automatiskt innebär att man är ansvarig utgivare i egenskap av att vara ägare.

Har det att göra med:

- Vem som betalar årsavgiften för domänen?
- Vem som står för webbhotellet där domän och webbsida huserar?
- Vem som har skrivit koden?
- Vem som tar emot inkomsterna från sidan?
- Hur man bokför det?
- Vad man anger i sina egna papper?

[tartareandesire]

Det finns inget enkelt svar på dina frågeställningar. Vem som har skrivit koden spelar ju till exempel mindre roll, om personen anlitats utav dig så är det avtalet er emellan som gäller. Om det gäller färdiga lösningar så är det licensen som avgör osv.

Ansvarig utgivare är en juridisk term som är beroende av registrering. Annars gäller BBS-lagen.

Vad gäller domänen så gäller registreringsuppgifter, i den mån man nu kan anses äga en domän. Om du nu sedan avtalat något annat med någon person eller något företag så rör det endast er.

[jonssondesign]

Jag är inte säker, och vill gärna att någon annan kommer med sina kunskaper, men jag tror det kan vara såhär:

Domän: _Vem som registrerade domänen_, oavsett vem som betalar.
Webbsida: _Den som designar/kodar hemsidan_. Dock om man köper en sida, så äger man den själv, oavsett vem som designat/kodat.
Vill man dock komma bort från detta, så kan man skriva kontrakt

[Gustav]

Som tartar skriver, så finns det inget enkelt svar på frågorna. Men överlag kan man säga att den som utför en handling också är den som ansvarar för den (samt eventuella uppdragsgivare och medhjälpare).

Om flera personer varit involverade i en verksamhet, så kan man utgå ifrån att det finns flera personer som bär ansvar för verksamheten. Jämför med ett bankrån; det är inte så att det bara är den som håller i vapnet som kan fällas för brott, utan även personen som kör flyktbilen, planerar rånet, förser rånarna med information eller material, eller finansierar aktionen, mm, mm, kan dömas till ansvar.

Vi kan ta BBS-lagen som ett annat exempel. Jag som skrivit det här inlägget, är i första hand ansvarig för dess innehåll. Men om det skulle innehålla någonting olagligt, så har även WN:s ägare ett ansvar att ta bort inlägget, så snart som det kommer till deras kännedom. Om WN däremot är ett AB (men inte ett fåmansbolag), så är det inte ägaren, utan VD:n som ansvarar för innehållet.

[Advocacy]

Jag inte är säker på att du ÄGER exempelvis en .com helt enligt definition, utan snarare leasar den under aktuell period med option att förlänga. Någon som kan juridiken bättre?

[Conny Westh]

Det finns väldigt klar aoch tydliga regler vad som gäller upphovsrätten. Även rätten till domäner finns det klara regler för men de är huvudsakligen styrda av avtal. Finns lagstiftning kring varumärken och företagsnamn man måste ta hänsyn till i vissa lägen. Tvister kan lösas endera den vanliga vägen i domstol (vilket kan bli hiskeligt dyrt) eller för .se-domäner finns Ett förenklat tvisteförfarande som är betydligt billigare.

Domänen kan man inte "äga" den hyr man precis som ett företag hyr en lokal. Man hyr (eller abbonnerar) den av sitt webbhotell, eller en registrar. Man disponerar den med ensamrätt så länge man betalar "hyran" som är årsavgiften. Däremot är det någon är registrerad för domänen, det kan vara företag eller en privatperson. Betalar man inte den årliga hyran i tid så förlorar man automatiskt rätten att disponera domänen och någon annan kan registrera sig för domänen och betala hyran för den.

När det gäller webbsidan så är det upphovsrättslagen som gäller och där finns det två typer av upphovsrätt: Den idéella och den ekonomiska.

Den som skapar webbsidan, inklusive koden och layouten, äger den automatiskt, det är den s.k. "upphovsmannen", med alla rättigheter. Men ofta förekommer det att den som skapar webbsidan först skriver ett avtal med en kund om att de ska få den ekonomiska rätten till sidan. Denna rätt kan vara endera exklusiv (dvs med ensamrätt) eller enbart en ganska genereös nyttjanderätt. Det beror väldigt mycket på hur själva avtalet är utformat. Man är fri att utforma avtalet på väldigt många olika sätt. Det kan förekomma engångsbetalningar eller provisionsupplägg av alla de slag.

Vad man inte kan avtala bort är den s.k. Idéella rätten, dvs man kan jämföra med Picasso när han målade en tavla. Picasso kan alltid hävda att det varhan som målade tavlan, det kan ingen ta ifrån honom, ingen annan har heller rätt att hävda att de har målat denna tavla, det är den idéella rätten.

Den ekonomiska rätten är rätten att sälja den vidare, kopieringsrätten, nyttjanderätten, rätten att ta betalt för användningen m.m. Allt som har med det ekonomiska att göra.

Om man inte den verklige upphovsmannen inte uttryckligen avtalar om att någon annan ska få ta över någon del av den ekonomiska rätten så äger alltid upphovsmannen dessa rättigheter.

Det finns numer aflera mycket generösa ensidiga avtal som bland annat GPL, BSD och Creative Common där upphovsmannen kan avstå en del av eller hela den ekonomiska rätten till sitt verk.

Det spelar alltså ingen som helst roll om upphovsmannen får betalat av en kund, för att bygga en hemsida, man måste uttrycklign avtala om själva upphovsrätten, hur den ska hanteras för att den ska flytta från den ursprungliga upphovsmannen. Det finns otaliga rättsfall på detta.

När man är anställd så brukar den man har ingått ett anställningsavtal automatiskt ha den ekonomiska exklusiva rätten till upphovsmannens verk (men den idéella rätten är fortfarande den ursprungliga upphovsmannens), men det gäller bara de verk man tagit fram på arbetstid, inte vad man gjort på sin fritid och med sin privata dator, eller andra verktyg som man äger privat.

Oavsett vad man är i för avtalssituation så är det så enormt viktigt att man verkligen avtalar skriftligt om hur man vill att det ska fungera med den ekonomiska upphovsrätten, för det finns massor av missuppfattningar, särskilt inom webbvärlden, där en del tror att bara för att man betalar ett företag för jobbet så äger man upphovsrätten, vilket inte alls är fallet.

Upphovsrätten gäller ca 50-70 år efter upphovsmannens död beroende på land, så det är även viktigt att ange vilket lands lagar som ska gälla.

[clirre]

Tack för många bra och utförliga svar, framförallt från Conny! +10 på den!

Om man ser domäner ur ett ekonomiskt perspektiv:

På något sätt är man väl ändå en ägare av en domän då man ju kan sälja en domän till en annan. Eller?

Om man flyttar en domän från en registrar (där Företag A är ägare) till en annan, där Företag B är ägare, borde man väl rimligtvis behöva ett kvitto / verifikat för det va? Eller gäller det bara om det är en ekonomisk transaktion däremellan?

Om man tex flyttar en domän mellan egna bolag (utan att betala "sig själv") så bör väl detta på något sätt vara med i bokföringen?

Så, ur ett skattetekniskt perspektiv, hur tar man med domäner bland Tillgångar? Är det bara om man specifikt köpt dem (från en annan ägare)?

[Conny Westh]

Ursprungligen postat av clirre

Tack för många bra och utförliga svar, framförallt från Conny! +10 på den!

Om man ser domäner ur ett ekonomiskt perspektiv:

På något sätt är man väl ändå en ägare av en domän då man ju kan sälja en domän till en annan. Eller?

Om man flyttar en domän från en registrar (där Företag A är ägare) till en annan, där Företag B är ägare, borde man väl rimligtvis behöva ett kvitto / verifikat för det va? Eller gäller det bara om det är en ekonomisk transaktion däremellan?

Om man tex flyttar en domän mellan egna bolag (utan att betala "sig själv") så bör väl detta på något sätt vara med i bokföringen?

Så, ur ett skattetekniskt perspektiv, hur tar man med domäner bland Tillgångar? Är det bara om man specifikt köpt dem (från en annan ägare)?

Du kan inte sälja något du inte har äganderätten till. Men för internetdomäner kan man i viss mån sälja "hyreskontraktet" eller "abbonnemangsavtalet" man har med sin registrar/webbhotell om de godkänner detta. De som har administrerat NU-domänen ville ju ha en hiskelig summa pengar enbart för att ändra "innehavare" av en domän.

Jag skrev innehavare med vilje för i juridisk bemärkelse så är man inte "ägare" men man är "innehavare" (som innehavare av ett hyreskontrakt eller abbonemangsavtal). Sen brukar de flesta inom brachen ändå säga "ägare", men rent juridiskt är det inte korrekt enligt min mening, "domäninnehavare" eller "domänabbonnent" tycker jag är en mer korrekt benämning.

Eftersom man som "innehavare" av en domän egentligen inte "äger" domänen så krävs inget kvitto från skattesynpunkt, eller av någon myndighet.

Men däremot brukar vanligtvis registrar/webbhotell kräva att det finns ett överlåtelseavtal, för det kan få ödestigra konsekvenser om vem som helst begär ändring av innehavare utan att egentligen ha fog för det. Annars kan ju vem som helst ta över vilken domän som helst bara genom att skicka in en anmälan om det till registraren. Så det finns ett viss skydd mot "kapningar" av domäner, även om det skyddet idag i viss mån är bräckligt.

Om ett företag har "köpt" en domän så ska man absolut upprätta ett kvitto på överlåtelsen och beloppet. I företagssammanhang så är det ett krav att man kan redovisa alla kostnader man haft ner till varenda krona.

Om det inte var pengar som använder för likviden så brukar man, för att förenkla, ofta sätta beloppet 1 kr som symbolisk summa för att det ska vara ett "officiellt" köpeavtal/kontrakt i juridisk bemärkelse. Annars är det formellt sett en gåva och då ska man uppskatta marknadsvärde och det blir hiskeligt krångligt.

Skattemässigt så kan domäner hanteras på olika sätt beroende på vad sftet med köpet var. Dels de du har för företagets interna bruk som du inte "köpt" utan som du nyregstrerat hos en registrar/webbhotell och endast betalar årsavgiften för, de behöver normalt inte tas upp som tillgångar i boköringen utan årsavgiften kostnadsförs rakt upp och ner.

Om du "köper" en domän, med avsikten att sälja den vidare, så är köpeskillningen en tillgång som ska bokas under imateriella tillgångar i balansräkningen. Då ska denna köpeskilling inte kostnadsföras direkt utan kostnaden tas upp under klass 4-konton när du väl säljer den vidare.

Har du "köpt" domänen för att använda själv i din verksamhet så ska inte kostnaden bokas av under klass 4-konton utan ska skrivas av under vanliga avskrivningskonton. Är kostnaden under ett halv basbelopp (tror jag det var) så kan du kostnadsföra inköpet direkt, vilket är bättre ur ett skatteperspektiv för då slipper du betala skatt för beloppet under avskrivningstiden.